Carlgren och Marton; Del 2

Det finns en oändlig mängd studier om undervisning, om vilken form som skulle kunna ha större fördelar än någon annan. Men som i så mycket annat finns det inte något ideellt svar på denna fråga. I Carlgren och Marton dras det resonemang om undervisandet från att studera små barns inlärningsförmågor. Ett barn behöver variation när det b.la gäller inlärning av språk för att kunna urskilja olika aspekter av språket. "När inget varierar finns det inte heller någon invarians" (Carlgren & Marton 2007)Det samma gäller för något som vi oftast har väldigt lätt att urskilja på vad som är lycka eller inte. Detta tas upp som exempel Carlgren och Marton att om alla människor skulle vara lyckliga skulle vi tillslut inte veta vad lycka var eftersom vi inte har något att gemföra det med.

Detta är något jag själv tror är viktigt när det gäller undervisning efter många år av att ha svårt att häng med och lära sig ett och annat pgv. En lärares brist på att variera sin undervisning. Något som också är ett återkommande fenomen i boken är vad viktigt det att som lärare att se sin roll som ett arbete. Att komma ihåg att det finns en avsiktlighet i relationen lärare och elev, samt att det är något som skall åstadkommas ur denna relation. Vilket jag anser är en viktig aspekt för att klara av läraryrket.

Ett annat återkommande ämne är hur man som lärare ska hantera undervisningen när det gäller mellan att få de snabba eleverna att ha något vidare att arbeta med när de är färdiga med de uppgifter som skall göras utan att komma för långt fram, och få långsamma elever att kunna få arbetsro och den hjälp de behöver. En eventuell lösning som tas upp i boken är att ge eleverna uppgifter som dem kan arbeta i sin egen takt med. Då kan de snabba eleverna jobba med nya uppgifter när dem är klara och dem som arbetar långsammare kan ta med sig uppgifter hem. Problemet blir dock att snabba elever är oftast dem som är intresserade av att ta med sig uppgifter hem och jobba vidare, vilket bidar till att skillnaderna ökar.