Carlgren och Marton; Del 5

Förhållandet mellan lärare och elever har ett syfte att något ska åstadkommas det är detta som är den primära mellan lärare och elever. Det är därför viktigt att man som lärare ser sin roll som professionell för att detta syfte ska åstadkommas. 
Undervisningen, som beskrivs i Carlgren och Marton (2007) och som jag håller med om går till största del ut på att läraren frågar och eleverna svarar, vilket läraren senare värderar svaret. Detta gör eleverna passiva och inlärningen allt för mekanisk. Men det individuella arbetet även ökat i stor omfattning vilket ofta leder till att det blir svårt för läraren att hålla ihop flocken. Och det blir även en splittring i klassen. Jag skulle vilja se mer utav gruppdiskussioner och att eleverna får möjlighet till att reflektera tillsammans och utbyta kunskap.  

Carlgren och Marton; Del 4

Det finns en hel del forskning om vad som visar sig vara positivt med den traditionella undervisningen. Eleverna presterar bättre på dem mer traditionella proven, alltså att man har ett visst antal dagar på sig att plugga och sedan skriva ner det man kommer ihåg på ett prov. Men hur mycket kommer man då egentligen ihåg efter ett sådant här prov? Från mina egna erfarenheter kommer jag inte ihåg mycket från den här typen av inlärning. "Utan variation ingen urskiljning och utan urskiljning ingen inlärning" För att lära sig bäst behövs en variation mellan den mer traditionella undervisningen och en undervisning med ett mer samspel mellan lärare och elever.

Carlgren och Marton; Del 3

När jag är färdig med min utbildning och kommer ut i "verkligheten" kommer det troligen till att bli lite utav en chock. Jag kan inte säga nu om denna utbildningen kommer ge mig det jag behöver för att klara de utmaningar som kommer att komma. Klart att det inte finns några färdig svar eller rätta agerande till allt som kommer att hända. Men jag hoppas jag kommer att få dem verktyg jag behöver för att förstå och hantera verksamheten.

Jag tycker, som det skrivs i Carlgren och Marton (2007), att som lärare bör man inte bara undervisa inom de givna ramarna utan också reflektera över och förändra dessa. Att vara lärare innebär att ha en nära kontakt med sina elever när det gäller såväl planering som utvärdering. Detta innebär att man som lärare får större krav på sig att ha argument för sina handlingar.

Carlgren och Marton; Del 2

Det finns en oändlig mängd studier om undervisning, om vilken form som skulle kunna ha större fördelar än någon annan. Men som i så mycket annat finns det inte något ideellt svar på denna fråga. I Carlgren och Marton dras det resonemang om undervisandet från att studera små barns inlärningsförmågor. Ett barn behöver variation när det b.la gäller inlärning av språk för att kunna urskilja olika aspekter av språket. "När inget varierar finns det inte heller någon invarians" (Carlgren & Marton 2007)Det samma gäller för något som vi oftast har väldigt lätt att urskilja på vad som är lycka eller inte. Detta tas upp som exempel Carlgren och Marton att om alla människor skulle vara lyckliga skulle vi tillslut inte veta vad lycka var eftersom vi inte har något att gemföra det med.

Detta är något jag själv tror är viktigt när det gäller undervisning efter många år av att ha svårt att häng med och lära sig ett och annat pgv. En lärares brist på att variera sin undervisning. Något som också är ett återkommande fenomen i boken är vad viktigt det att som lärare att se sin roll som ett arbete. Att komma ihåg att det finns en avsiktlighet i relationen lärare och elev, samt att det är något som skall åstadkommas ur denna relation. Vilket jag anser är en viktig aspekt för att klara av läraryrket.

Ett annat återkommande ämne är hur man som lärare ska hantera undervisningen när det gäller mellan att få de snabba eleverna att ha något vidare att arbeta med när de är färdiga med de uppgifter som skall göras utan att komma för långt fram, och få långsamma elever att kunna få arbetsro och den hjälp de behöver. En eventuell lösning som tas upp i boken är att ge eleverna uppgifter som dem kan arbeta i sin egen takt med. Då kan de snabba eleverna jobba med nya uppgifter när dem är klara och dem som arbetar långsammare kan ta med sig uppgifter hem. Problemet blir dock att snabba elever är oftast dem som är intresserade av att ta med sig uppgifter hem och jobba vidare, vilket bidar till att skillnaderna ökar.